JAG ÄR OFFICIELLT EN SLAV
Barn. Alltså. Man är verkligen deras SLAV! Har ni tänkt på det? Bokstavligen. Dottern har suttit/legat i soffan i princip hela dagen och ropat som den prinsessa hon är:
- maaaammaaaaaaaa SNOOOOOR
(Springer och hämtar papper och torkar snor)
- maaaaammmmaaaa JAG ÄR HUNGRIG
(Går och lagar mat)
- maaaaammmaaaa JAG VILL HA SAFT
(Går och fixar saft)
- maaammaaaa jag vill bygga lego (läs: du ska bygga lego med mig, eller du mamma bygger och jag tittar på och lägger på 1-2 legobitar)
- maaaaaaammmaaa JAG VILL SE DOKTOR MCSTUFFINS (10 min senare något annat, bara att lyda)

Ja ni hajar, man sitter inte still mycket. Ändå älskar man dom mest av allt. Såklart. Man har väl igen det när man själv blir gammal och går tillbaka till bebisfasoner.
Jag hoppas att lillfröken får bli frisk nu och att jag får sova ;-)